Bidermans

Jag gillar kontrasterna i mitt liv.

De flesta personer jag möter träffar bara en Anna. Men jag hoppas och tror att den här bloggen kan vara ganska bred i sitt innehåll, precis som jag är. Att den kan visa sidor som ni kanske inte trodde fanns, sidor hos mig ni inte har lärt känna än.

Vissa människor möter mig bara i butiken. Osminkad i jeans och pikétröja, och babblandes om allt ifrån olika bettmodeller till innehåll i olika fodersorter. De upplever mig förhoppningsvis som ganska påläst och hjälpsam och en riktig hästtjej.

Andra träffar mig ute i stallarna på sadelinpassningar. Med det smutsiga håret i en rufsig knut och arbetsskorna med stålhätta på fötterna. Springandes med mätstickan i högsta hugg och bärandes hit och dit på en massa olika sadlar i allt ifrån 25-gradig, svettig sommarvärme till snökaos. Helt insnöad på bomvidder hit och stoppningsmaterial dit.

Åter andra ser mig bara på diverse uteställen här i stan. De tror förmodligen att mina enda intressen är att shoppa, välja outfit, fila naglarna, sminka mig och att gå ut var och varannan kväll. Att mitt liv inte innehåller så mycket mer än så.

Vissa, särskilt de som inte träffat mig så mycket på länge, ser mig säkert som ganska tyst och lugn. Andra som hon som skrattar högst och är lite halvknäpp. Min gamla svenskalärare som den ordentliga tjejen med toppbetyg och mina gamla träslöjdslärare som tjejen som gjorde hela salen till ett enda stort skumbad, satte gladpack över toalettsitsen i personalrummet och dök upp på ungefär varannan lektion.

Och jag älskar det. Jag älskar variationen det ger mig att ena dagen leva stadsliv, andra lantliv. Jag älskar att jag läser allt ifrån Cosmopolitan till Dostojevskij, att jag gillar allt ifrån öl och Champions Leauge till bubbelbad och champagne, att jag älskar det yttre men alltid inser att det bara är det yttre. Att jag ena dagen kan ligga tyst och funderandes titta upp i taket i timmar men nästa inte hålla käften i tre sekunder.

Vad jag däremot inte älskar är människor som tycker att det ena utesluter det andra. Exempelvis personer man möter i arbetet och som inte tror att man kan vara professionell och bra på sitt jobb för att man är ung, tjej och använder mascara. Sånt kan irritera ihjäl mig. Folk som inte tar en på allvar, eller tar ens intelligens på allvar, bara för att man inte ser ut som Einstein. 

Sådana människor finns, jag lovar. De dog tyvärr inte ut på 1800-talet. Och de gör det svårare att fortsätta vara sig själv - full av kontraster - men jag kommer definitivt fortsätta att vara det ändå.

/Anna.