Bidermans

Anna works in mysterious ways. Därför blir det ibland inte riktigt som man har tänkt sig. Om den här kvällen hade gått enligt planerna hade jag stått på Nybron vid det här laget. Lite fullare, lite snyggare och mycket mer dansandes.

Men det gör jag inte. Jag fastnade i soffan efter jobbet. Tillsammans med den sedvanliga klädhögen som nu börjar bli riktigt skön att halvligga uppepå. Den skrynkliga trenden är hos mig för att stanna. Lyckades sedan, efter mycket om och men, få med Maria ut på en promenad som råkade sluta vid Statoil där vi impulshandlade lite innan vi gick hem och bakade en kladdkaka. Vid typ 22.30.



Den såg ut så här.
Efter första portionen.

Sen har vi mest suttit där på klädhögen igen och garvar åt diverse internskämt, läst fjortisbloggar och diskuterat oddsen för att min lägenhet skulle vara buggad. Och oddsen för att vi både skulle lida av svinsjukan. Paranoia och hypokondri verkar vara en superkombination. Åtminstone ur komisk synvinkel.

Nu måste jag verkligen sova. Det går sådär med den biten efter semestern. Det är ju nu man får sota för att man vänt totalt på dygnet. Jag önskar att alla människor någon gång fick iaktta mitt morgonbeteende, då kan jag lova att ni i jämförelse skulle känna er som en Redbull-speedad terrier resten av livet.

Här kommer några förhållningsregler för morgnar i butiken. Åtminstone tills jag kommit i fas igen:
 
1) Ha överseende om ni inte ser mig. Då tar jag bara en tupplur i en av REA-pallarna med hästtäcken.
2) Ha överseende med om jag snarkar. Ni kan säkert välja grimskaft ändå.
3) Kom under inga omständigheter in med reklamationer innan lunch.

Så. Nu kan vi co-exist :-)

/Anna - god natt!