Hemma




25-årsfest hemma hos Norozi/Jormakka igår. Vi åt libanesiskt tills vi storknade, kastade presenter på Fia, pratade gamla minnen och pumpade hög musik - som sig bör när man är halvvägs till 50!

Det var då jag insåg hur mycket jag saknat dem. I två hela veckor, vilket i vår värld klassas som en evighet, har jag jobbat, pluggat och stallat så mycket att jag inte haft tid att uppdatera mig på alla galenskaper de har för sig. Och igår, mitt i allt kackel, internskämt och gapskratt, hajade jag plötsligt till över hur bekant allting var. Hur skönt och bekvämt och hemma det kändes. Jag har saknat samförståndet, jargongen.

Säkerligen var det mycket det som gjorde att kvällen blev så grym. För det blev den. Nybron var omstajlat, snyggt och fullpackat med underbara människor. Stämningen var på topp. Och vi var på topp :-)

Det är för himla härligt att leva!

/Anna.


Kommentarer
Postat av: Maria

Jaa visst var stämningen på TOPP! Jag älskar när du agerar "spion" åt mig :) ... För de minns du väl? Eller har alkoholen satt sina spår?...

Saknar dig raring!

2009-10-16 @ 18:07:23

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0