Lugnare tider
Idag har jag lite lättare än vanligt att hålla mig från skratt. Efter ultraljudsundersökningen på Sundbyholms klinik i morse står det klart att Ametists senskada är av den värre sorten. Vila i ett halvår. Minst. Vilket ju inte direkt är det optimala för en lite för tung, äldre häst som behöver hållas igång.
Jag har börjat ställa in mig på att mina och Amestist ridande dagar förmodligen är förbi. De kommer i alla fall se helt annorlunda ut efter den här skadan och med ett till levnadsår på nacken. Vilket, med tanke på att hon är den härligaste häst jag någonsin suttit på och en riktig bästis, såklart retar tårkanalerna en aning. Men samtidigt har allt ett slut. Om den här dagen hade kommit om två år hade det förmodligen känts lika tråkigt då.
Nu ska jag fokusera på att ge henne en riktigt lugn, skön och lycklig pension. Det är hon värd efter alla underbara stunder hon gett mig.
Kram Anna.
