Bidermans

Elitloppshelgen är över ännu en gång. Det skapar alltid lite av ett antiklimax i början av juni varje år. Lördagen var som vanligt präglad av fest, både på läktaren under loppen som höll fantastisk kvalitet, och senare på Le Bon Palais där Elitloppsfesten slog alla tidigare rekord!

Söndagen gav mig rysningar i hela kroppen. Iceland, Iceland, Iceland. Redan i värmningen när han såg mer loj och avslappnad ut än någonsin sa jag till Joel att det måste vara positivt. Och det värmde i hela hjärtat när han korsade målinjen och gav Team Melander och Johnny Takter Elitloppets-segern för första gången. Väl värda det dessutom!

Men visst var årets helg lite i lugnaste laget för Hockeyligan? Vad hände med köande från 04.00? Rusningen mot E-läktaren? Och ramsorna? Håller medlemmarna av Hockeyligan på att bli gamla? Jag är inte säker på det. Trots bristande uppslutning på morgonkvisten (bättring nästa år!) och lite trassel med en gemensam plats på läktaren så tycker jag vi hade en ganska skön stämning under söndagen. Det var lite som att försöken, finalen och alla de andra loppen var lite för mäktiga för att inte ägna all uppmärksamhet åt. Ibland vill man bara se TRAV, inget annat, och det var precis vad jag och många andra ur ligan ägnade oss åt.

/Annan.