Varm i hjärtat


Jag har aldrig någonsin bölat så mycket till en travsändning som jag gjorde igår kväll. Rolf Ramnegård, 76. Ann-Louise Wernby. Vilka människor.

För att vara så pass optimistisk annars, är jag ganska cyniskt inställd till travsporten. Missförstå mig inte här. Det finns väldigt många duktiga hästmänniskor som sysslar med trav. Och de flesta travhästar jag haft kontakt med har älskat att springa för vagn. Jag är övertygad om att det i Sverige, med vårt reglemente, är svårt att få fram en riktigt bra häst som inte gillar det den gör.

Det jag inte gillar är den utveckling som leder till industri inom sporten. Hästar är individer som känner, både psykiskt och fysiskt, precis som oss. Jag är starkt emot när deras värde förminskas till den grad att de ses som förbrukningsvaror. Något som tyvärr är vad som händer många individer i dagens massproduktion av tävlingshästar. Överallt där levande varelser är inblandade i situationer där det går att vinna stora pengar uppenbarar sig risken att det blir på det viset, och det är det jag tycker är otäckt.

Men så kommer en sån som Rolf. Som har fött upp, äger och tränar en häst som han älskar. En häst som han tar hand om och ger ett bra liv, för att det ger honom livskvalité. En häst som han tränar själv på skogsvägarna hemma och som han ber kusken att vara snäll emot när den tävlar. Jag trodde nog ärligt talat att en sådan som Rolf inte existerade. Men när 76-åringen sprintade över Solvalla-ovalen för att ta emot sin häst i vinnarcirkeln så visade han sig vara ytterst verklig. Och jag är tacksam för att han gav min cynism en knäpp på näsan.

Och sen kommer nästa. Just när pulsen hade gått ned och tårarna torkat, sprintar nästa Askunge-saga till seger i Queen L:s lopp.

Och sen tar Prince Tagg hem Jubileumspokalen och lyfter fram ännu en amatör.

Igår var den bästa kvällen på länge för svensk travsport. Jag gratulerar Rolf och Ann-Louise av hela mitt hjärta. Och jag tror att alla här på Bidermans instämmer i det!

Kram från en mycket rörd Anna :-)

Kommentarer
Postat av: Inger

Hej Anna!

Måste bara säga att du skriver så himla bra! Jag besöker din blogg då och då, för det är så kul att läsa bl.a. om Millie! Måste säga att jag känner igen mycket av det du beskriver från Bush Mills unghästtid...men ett gott hjärta, det har hon alltid haft!

Jag reser ofta på Gotlandsbåten, vilket är ganska långtråkigt. Fast nyligen visade man faktiskt en film om den legendariske amerikanske galoppören Sectetariat, vilket gjorde att resan gick snabbare. Sen upptäckte jag att denne stjärna är en släkting till Bush Mills på inte alls så långt håll, då han var efter hingsten Bold Ruler!

Lycka till med Millie önskar Bush Mills gamla matte!



2011-08-18 @ 19:28:07
URL: http://redriff.norfolkterriers.dinstudio.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0