Bidermans

En favorit-arbetsdag som återkommer en gång varannan vecka. På lördagarna mår vi lite bättre, är lite gladare, lyssnar på lite högre musik och har lite bättre pris på en del saker. Vi gillar lördagarna, Cissi och jag!

Över huvud taget gillar jag livet just nu. Det händer så mycket. Födelsedagsfirande av Ida i onsdags, middag på landet med svärföräldrarna och min bästaste Therese i torsdags och födelsedagsfirande av småsyskonen hos pappa igår. Ikväll väntar grillfest hos Joy och Amanda för att fira av dem innan de flyttar ner till Lund för studier och andra äventyr.

Fast innan dess ska Millie skos. Just det har ju tyvärr blivit lite av ett problem för oss. Jag tror det började efter fastrullningen när hon hade problem med tornutskotten i ryggen och det gjorde ont för henne att lyfta bakhovarna. Minsta lilla smärta innebär nämligen fullständig oro och panik för min lilla häst. Vissa skulle kalla henne dum när hon håller på och sparkar och försöker försvara sig på andra sätt vid skoningen. Men allt ifrån de rullande ögonen till svettningarna och den lösa magen tyder på att hon bara är rädd. Och när till och med pappa erkänner det - istället för att som vanligt tycka att jag är den mjäkigaste hästmänniska han känner - så är det bara så.

Eftersom att alla hovlagare vägrar är det även han som får hjälpa mig. Snälla, modiga, hjälpsamma pappa som inte bara är en jäkel på att sko, utan även gör sitt bästa för att hitta smarta lösningar som håller Millie lugn men ändå gör så att vi får på de där dojorna. Tålmodiga pappa som nynnar på Veronica Maggio-hits för att Millie ska tycka att han låter snäll, och biter ihop gång på gång för att inte tappa humöret. Tänk vilken tur att jag har honom!

Kram Anna.