Bidermans

Min häst visade prov på sin utomordentliga spänst imorse. Tyvärr resulterade det i att jag linkar fram i butiken idag. Fick jag sätta en amatördiagnos på mig själv skulle jag säga totalkvaddad svanskota, lätt huvudskakning, nackspärr, kraftig sträckning vänster skinka och ett antal låsningar i ryggen. Får låta någon kunnigare person avgöra det så småningom.

Allt gick ju så bra. Trottade fram som aldrig förr i ridhuset. Stegade över lite kavaletti och skuttade över små bommar på en halvmeter. Bara för att känna på liksom. Sen vet jag inte vad som hände. Plötslig superbjudning, ett perfa språng och sedan full rusning. Kortsidan kom lite snabbt och jag fick inte stopp. Full fart, lite för mycket hög gå-omkull-risk vilket ledde till lite för hårt tramp i höger stigbygel. Lite för lös sadelgjord gjorde att sadeln gled över på höger sida. Lite för många, lite för kraftiga bocksprång och lite för höga sparkar gjorde att Anna flög. Och landade i någon sorts planka på rygg. Pang i bakhuvud och svankota. Ajaj.

Nu har jag klagat klart :-) Det hade kunnat gå betydligt värre. Och Millie stannade oväntat lydigt vid min sida så snart jag landat och såg väldig förvånad ut. Så det är ju plus för tillgivenheten i alla fall!

Det var inte skönt att sätta sig upp och rida igen. Trava på och ta några kavalettibommar bara för att man måste. Ni vet. Annars kan ju både jag och pållen ha spöken i huvudet till nästa gång. Så som det känns nu kan "nästa gång" dröja lite... :-)

Ikväll vill jag bara ställa mig i en varm dusch i tre timmar. Men, dels är det inte särskilt miljömedvetet, dels måste jag sätta mig och skriva en komparativ analys i världens tråkigaste högskolekurs. Det, är ungefär det sista jag känner för just nu. Någon som har en simring jag kan sitta på?

Dagens lärdom: Min häst kan stå på händer.

Kram Anna.