Antiklimax


I natt vaknade jag av att jag sov så fruktansvärt bra. Positionen var optimal, temperaturen optimal, den sköna känslan i hela kroppen optimal. Jag liksom bara slog upp ögonen och tänkte att "shit, det här är ju perfekt. Det blir inte bättre än så här".  

Det är kanske ganska skumt att halvsovandes tänka att man sover så himla bra, men så var det i alla fall. Och hela den här grejen har utlöst en liten ångest hos mig. För nu då? Nu känns det typ som att jag springer 100 meter häck och har tagit hem SM, EM, VM och OS - på samma vecka. Nothing left to experience liksom.




Men rackarns vad rart det var :-)

/Anna - zzz.....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0