Bidermans

I fredags såg jag inte bara fram emot en lång, ledig helg utan insåg även att den helgen skulle bli början på nästa kapitel av mitt liv. Den skulle sätta punkt för något. Inleda något annat. Göra skillnad. Så här med facit i hand kan jag säga att den gjort det med besked. Jag har haft en galen helg. Temat har varit fest och vänskap. Och jag behövde den verkligen.

Det har varit de små sakerna - skratten, citaten, dumheterna - som gjort helheten. Det var länge sen en helg lämnade efter sig så många klassiker. Så många internskämt  och så mycket som vi alltid kommer skratta åt. Jag och mina vänner.

I synnerhet en av dem ska ha stort tack för att den här helgen blev precis vad jag behövde. Jag har nämligen haft världens skönaste Malin Jansson hemma på besök från Uppsala. Hon ringer i fredags och meddelar helt utan förvarning att hon tänkte komma och hälsa på oss över kvällen. Vilket såklart ledde till att hon stannade hela helgen. Det går inte att ha tråkigt med Malin. Två dygn av samboliv med henne och man minns helt plötsligt varenda galenskap vi gjort tillsammans. Och man hittar på fler.

I fredags blev det middag på Grappa följt av houseklubb på Sylvia och slutstation Nybron. Igår åt vi skaldjur på min uteplats och pimplade vin innan vi drog till Åbryggan och sedan, som vanligt, vidare till Nybron. Där jag kom på den briljanta idéen att bjuda hem hela stan på efterfest till mig.  

Nu är jag helt slut. Har nyligen klämt i mig ett par varma mackor med ett berg av smält ost och Fanta till frukost. Nu ska jag skita i städningen och somna om igen. Man får göra så. Man får göra precis som man vill faktiskt :-)

/Anna - party like a rockstar.

Anna works in mysterious ways. Därför blir det ibland inte riktigt som man har tänkt sig. Om den här kvällen hade gått enligt planerna hade jag stått på Nybron vid det här laget. Lite fullare, lite snyggare och mycket mer dansandes.

Men det gör jag inte. Jag fastnade i soffan efter jobbet. Tillsammans med den sedvanliga klädhögen som nu börjar bli riktigt skön att halvligga uppepå. Den skrynkliga trenden är hos mig för att stanna. Lyckades sedan, efter mycket om och men, få med Maria ut på en promenad som råkade sluta vid Statoil där vi impulshandlade lite innan vi gick hem och bakade en kladdkaka. Vid typ 22.30.



Den såg ut så här.
Efter första portionen.

Sen har vi mest suttit där på klädhögen igen och garvar åt diverse internskämt, läst fjortisbloggar och diskuterat oddsen för att min lägenhet skulle vara buggad. Och oddsen för att vi både skulle lida av svinsjukan. Paranoia och hypokondri verkar vara en superkombination. Åtminstone ur komisk synvinkel.

Nu måste jag verkligen sova. Det går sådär med den biten efter semestern. Det är ju nu man får sota för att man vänt totalt på dygnet. Jag önskar att alla människor någon gång fick iaktta mitt morgonbeteende, då kan jag lova att ni i jämförelse skulle känna er som en Redbull-speedad terrier resten av livet.

Här kommer några förhållningsregler för morgnar i butiken. Åtminstone tills jag kommit i fas igen:
 
1) Ha överseende om ni inte ser mig. Då tar jag bara en tupplur i en av REA-pallarna med hästtäcken.
2) Ha överseende med om jag snarkar. Ni kan säkert välja grimskaft ändå.
3) Kom under inga omständigheter in med reklamationer innan lunch.

Så. Nu kan vi co-exist :-)

/Anna - god natt!

Dags för er kunder att synas lite mer! Därför kör vi två nya inslag här inne på bloggen.

Varje vecka kommer jag, i samråd med Cissi, Camilla och Lena, att utse Veckans kund här i Folkestabutiken. Och presentera honom eller henne med bild och en liten intervju. Veckans kund kan vara någon som köper något originellt, har specialkunskaper inom något specifikt område eller som är en allmänt skön person som utmärker sig på ett positivt sätt. Så in och kämpa om utmärkelsen gott folk! Jag vet ju att ni är hur goa som helst.

Dessutom kommer jag, i så stor mån jag hinner, börja presentera de hästar jag passar ut sadel till. Så att ni kära läsare också får lära känna alla underbara fyrbenta jag möter i mitt yrke, samt de sadlar vi hittar åt dem. I alla fall de vars matte går med på det. Jag har blivit tillsagd av bossen att inte publicera folk i smyg :-) 

Håll koll under morgondagen för de första presentationerna!

/Anna - @ work.

     

  
Började så här...


...och slutade så här. Som vanligt :-)

Det finns många underbara människor. Alla bilderna ovan är bevis för det. Har man tur så känner man dem och har lyckan att få ha dem i sitt liv. Det har jag!

Igår kom dessutom en person som jag inte känner fram till mig och sa att jag var så himla fin. En tjej alltså - inte den typiska tio-i-två-snubben. Dessutom en tjej som jag själv tycker verkar väldigt genuin och har en schysst stil, vilket gjorde att jag verkligen blev glad och tog åt mig av komplimangen.

Det är något jag ska bli bättre på från och med nu. Att ge positiv uppskattning även åt människor jag inte känner. Det är typiskt osvenskt och sådana saker älskar jag. Det är så lätt att bara säga till någon att den har fina skor om man tycker det, eller att man tycker att någon verkar vara en väldigt sympatisk människa.

Jag tror inte att det är bara jag som blir glad för sånt.

/Anna - speak up!

När Sara berättar om att hon träffade Carl Jan (ja Den Carl Jan) på Burmeister under deras öppningsfest. 
På dansgolvet.
Sittandes på en annan killen axlar.
Och vevandes till house-låt efter house-låt.  

Varför missar alltid jag såna här klassiker?

Nu ska jag smita hemifrån för att träffa Jonna, Sandra och co. Med andra ord vet man aldrig hur den här lill-lördagen kan sluta - men det kan mycket väl bli i Carl Jan-style :-) Han är i alla fall min nya förebild!



/Anna.