Bidermans

Vår blogg har längre varit dåligt uppdaterad. Anledningen till detta är att vi inom kort kommer att ge den en liten make over och nystart! Så ha tålamod och ge inte upp hoppet om oss - bättre bloggtider väntar :-)

Kram Anna.

Kram Anna.

Måndag morgon. Kaffekoppen är påfylld för tredje gången och Bullis stöttar på skrivbordet men ändå lyser studiemotivationen med sin frånvaro. I lördags hade jag en fantastiskt födelsedagsfest här hemma för mina närmaste. Vilket som vanligt slutade i sång, skratt och en kavalkad av galenskaper. De är för jäkla fina, mina vänner. 

Idag var det meningen att jag skulle ha hunnit en bit på min inlämningsuppgift i skolan nu under förmiddagen. Det har jag - som ni förstår - inte. Istället har jag peppat igång inför vår stora sadel-REA som startar i Folkestabutiken idag, sovit ett par timmar för länge, facebook:at, bloggat, tittat på klänningar inför Elitloppsfesten och varit allmänt ofokuserad.

Snart ska jag till Kocko med Millie. Det ska bli jätteskönt att gå igenom henne efter hennes otäcka vurpa för drygt en vecka sedan. Först återstår bara att få henne att inse hur mysigt det är inne i transporten vi har lånat. Men jag är positiv!

Imorgon finns jag i butiken igen kl.13-18. Har ni några sadelfrågor av tyngre kaliber rekommenderar jag att ni tittar in för lite mingel då! Annars finns såklart Cissi till hands hela dagen idag också.

På återhörande!

Kram Anna.

Äntligen! Bokat tid hos Kocko för både Millie och Brunis. Nu återstår bara att få damen i sällskapet att kliva på en ny typ av transport :-) Snart är vi på banan igen!



Kram Anna.

Cissi hävdar att det inte kallas tolkning om inte någon sitter på hästens rygg och reglerar farten. Allt annat anser hon vara galenskaper.

I strongly disagree on that one. Så här ser det nämligen ut när jag tolkar! Sambon menar att mina spikraka ben och något framåtlutade överliv är en ren och skär stilstudie i skidåkning :-) 

Kram Anna. 

Dessutom har vi fyllt på täckeshögen i REA-rummet betydligt... :-)

Kram Anna.

På Tvåltorp har vi en "gummivolt". Lite som en korall men med rivna gummidäck längst spåret där hästen springer, som är lite tungt att jobba i och som är perfekt på vintern eftersom det aldrig fryser. Där brukar jag träna någon sorts natural horsemanship light slash frihetsdressyr med Millie. Det är verkligen jätteroligt och gör vår relation mycket bättre eftersom vi börjar kommunicera mer med kroppsspråket. Jag blir liksom hennes flock, som Tobbe Larsson brukar säga i Ponnyakuten!

I förrgår voltade Millie dock ut ur vår flock. Bokstavligt talat. I höger varv fattar hon fel galopp, och istället för att bryta av och korrigera sig ökar hon farten. Och i samma stund som jag börjar inse att hon inte klarar av att hålla sig på spåret i fel galopp och i för hög fart, utan istället börjar glida ut på volten och närma sig staket. Så smäller det. Millies vänsterben landar utanför staketstolpen i ett språng och hon slår runt totalt. Voltar ett helt varv och hamnar på rygg under nedersta slanan där hon fastnar med halva kroppen på varje sida och ligger och sparkar helt hjälplöst i något som kändes som hela minuter. Tills sist sparkar hon av både staketstolp och slanor och lyckas komma upp på fötter.

Millie var i fullständig chock och mitt adrenalin pumpade hela kroppen darrig, men då verkade det inte som att den traumatiska händelsen hade satt djupare spår än så. Hon verkade inte ha skadat sig på något sätt. Men nu efteråt märker jag att något är fel. Hon är ohalt och benen är fina, vilket jag naturligtvis tackar en högre makt för. Men hon är inte riktigt sig själv. Hon är inte alls så pigg som hon brukar vara och hon rör sig stelt. Börjar misstänka en låsning någonstans i ryggen och önskar att jag hade tillräckligt med pengar för att köpa ett plan och hämta hem vår equiterapeut från semestern han befinner sig på. Men istället får jag nöja mig med att göra vad jag kan: promenera med Millie och bomba Kockos inkorg med meddelanden i STORA BOKTÄVER :-)

Kram Anna.

Jag har aldrig haft en häst som är så lik mig som Millie. Shettisarna har alltid varit lite smartare än vad jag är, och de andra hästarna har alla varit betydligt jämnare i psyket.

Men Millie. Hon är som en Anna i hästform. Hon älskar mat, har dåligt morgonhumör, är fruktansvärt envis och slår bakut när hon inte får som hon vill. Men samtidigt är hon pigg, glad, nyfiken och full är kärlek någonstans. Perfect match? Det tror jag!

Nu i veckan blir det equiterapeuten, promenader och en massa mys. Sedan hoppas jag att vi ska vara på banan igen!

Kram Anna.

Det pratas mycket om kreativitet i skolan. Kunde man få VG i kreativt hästande skulle jag vara en bra bit på väg.  För sedan jag skaffade Millie har jag lärt mig att tänka - smart - i alla lägen. Det som började med min "förlängda svamp-arm" har nu eskalerat i utformingen av ett par lammullsskydd till mina hälar när jag rider.

I Millies hårrem har nämligen alla fullblodsgener samlats på ett och samma ställe och hon får skav av precis allt. Det som gäller är BRA passform på täckena och mjuka material. Eftersom jag har ganska korta skänklar och mina fötter hamnar utanpå hennes bröstkorg hur jag än beter mig så börjar pälsen på min superkänsliga häst se ut som att jag rider runt med riktiga ponnyskänklar på henne. Vilket ju inte ser så bra ut.

Så, medan somliga köper sporrar har jag idag inhandlat ett par sporremmar och två bitar lammull. Ja, jag är helt seriöst med det här :-) Återkommer med utvärdering!

Kram Anna.

Rädd för att köpa grisen i säcken? Nu kan du prova Accuhorsemat utan att behöva köpa det! Vi har nämligen ett täcke i varje storlek till uthyrning. 200 kr/vecka kostar det att hyra och du kan ha täcket max 2 veckor i följd. Om du sedan vill köpa ett alldeles eget ex så drar vi av hyreskostnaden på nypriset!

Sugen? Boka på 016/108230, [email protected] eller [email protected]

Kram Anna.

I nuläget är varje minut av mitt liv planerad och det känns som att jag allra helst bara vill dra täcket över huvudet och strunta i allt. Jag är trött, både fysiskt och psykiskt, och har en läskig känsla i kroppen av att jag inte riktigt greppar allt i mitt liv just nu. It's just to much.

Men jag hoppas att det är övergående. Våren kommer, snart. Och om den inte gör det tänker jag ge mig iväg i sista minuten till den. Något måste ju göras för att vända det här!

Ett litet break från mitt något apatiska och lite deprimerade tillstånd får jag åtminstone under mina sadelinpassningar. Då vaknar jag till av glädjen som man får av att träffa trevliga människor, fina hästar och av att få bidra till att göra någonting bättre. Det är en härlig känsla!

I ett försök till ytterligare självpepp tänkte jag lista veckans positiva:

1) Millies högform. Sånär som på ett bottennapp härom dagen då hon fick för sig att hon skulle sparka mer bakut än att göra något annat, så är hon fruktansvärt fin för tillfället. Och briljerade med sin sociala talang i onsdags när vi helt plötsligt fann oss en gran ifrån ett älg-ansikte ute i skogen. När det verkligen drar ihop sig, då är hon en riktig liten stjärna!

2) Brunis högform. Vår "lilla" travare dansar fram över rakbanegruset och värmer bort alla minusgrader med sitt fina hjärta och gosiga andedräkt.

4) VG på senaste kursen. Och nej, listan är inte utan inbördes ordning.



Vårpepp! Fina färger på skönaste ridstrumporna från Eurostar. 79 kronor kvalité.


Kram Anna.

Ska man damma eller putsa upp glansen i vinterpälsen så tycker jag åtminstone att man förtjänar något färgglatt att jobba med!

39 spänn tar vi för lite städglädje :-)

Kram Anna.

Har lämnat en ganska lugn helg bakom mig. Mellan jobbet i butiken, Magdas stall i Ärla och det vanliga stallet hemma på Tvåltorp har det blivit två lugna kvällar tillsammans med bästa vännerna. Vi har ätit oss propp hos min superkock till svåger, och gått mainstream tillsammans med Persbrandt. 

Idag har jag påbörjat en ny kurs i skolan. Forskningsprocesser. Den är precis lika tråkig som den låter. Men livsnödvändig inför kommande exjobb så det är bara att bita ihop och romantisera bilden av det "vetenskapliga skrivandet" så mycket man bara kan.

På hästfronten är det uppåt. Brunis tränar superbt och var utan anmärkning när vi kontroll-röntgade hans framkotor. Skönt! Shettisarna lever livets glada dagar och är ett snäpp smartare än mig som vanligt. Och Millie gjorde framsteg i en rasande fart innan hon tappade en baksko härom dagen. Det är verkligen alltid något! Så nu blir det ridhuset och inget annat som gäller till brorsan kommit hem från Thailand och kan hjälpa till att sko henne igen. Det är ju - som bekant - lite av ett projekt att göra det :-)

Nu ska jag gå och fota lite begagnade sadlar. Håll utkik på www.bidermans.com - begagnat-sidan uppdateras inom kort!

Kram Anna.

Puh! Stallet imorse. Eftersom livet är orättvist solar sig Cissi och Jonas i Thailand medan jag och Joel har halva stallet att mocka varje dag :-) Sedan redovisning i skolan. Har producerat mitt livs första - men inte sista - bok. En fotobok om mig själv som blev överraskande bra sett till den tid jag lade ned på den! Ibland är det tufft att göra många saker samtidigt...

Nu under eftermiddagen har jag röjt mig svettig i butiken med Lina. Vi har flyttat runt och fyllt på som galningar vilket faktiskt börjar ge resultat nu. Om du är ute efter nya körglasögon eller har sopat slut din gamla kvast i stallet så kan jag rekommendera välfyllda hyllor efter dagens rajd. Och om du är ute efter Mustad söm så kan jag rapportera att den har skickats därifrån vid det här laget och bör vara på ingång till oss inom kort!

Nu drar jag iväg på ett par sadelinpassningar och sedan ska jag belöna mig själv med en god middag och ett glas rött med älsklingen :-) Vi hörs imorgon!

Kram Anna.

En solig lördagsförmiddag på Sundbyholm med bästa Brunis...



...Och en galet rolig tur på islandhäst igår som vi fick i julklapp av pappa och Magda.


Den här helgen hade inte kunnat bli bättre!

Kram Anna.

Ja, jag vet. Det är omväxlande minusgrader eller snöslask eller en halvmeter lera ute. Men mentalt! Det våras alltid lite i sinnet när jag börjar ta tag i saker och ting igen efter alla vinterfester och röda dagar.

Millies balltramp och karledsinflammation börjar äntligen (lagom till det blir plusgrader igen - såklart) bli bättre. Så nu är det nyrenovering och igångsättning som gäller. Träningstid hos Josefine är bokat, tid för munvård hos Torbjörn bokat, check-up hos Kocko nästan bokat och skoning likaså. Planerar för en nybalansering på framhovarna för att försöka undvika framtida trampskador och avslitna skor - håll tummarna för att jag tänker rätt!

Brunis ska vi röntga en kota på. Han hade en spricka där som föl så man måste hålla lite koll. Och shettisarna måste klippas igen eftersom de blir så himla varma och trötta när pälsen tjocknar på.

Dessutom har jag ju mig själv att tänka på. Det är dags att skaka av sig sockerberoendet, detoxa systemet rent och börja röra på sig! Om jag kräver att Millie ska bli starkare och smidigare får jag ju lov att sluta moffa i soffan själv. Det är ju ett teamwork det här, ridningen. 

Kram Anna.

Idag shoppar jag praktiskt. Nya "foderkrubbor" åt shettisarna som får inta sitt kraftfoder från markplan. Och varma sulor till mig och Joel som ska ut och rida islandshäst med pappa och familjen på söndag.

Det ska bli så himla kul! Två timmar på hästryggen följt av grillning och picknick. Myspys! Och inte kommer jag frysa om fötterna heller. Testade Foot Warmer när jag åkte skidor (ok, försökte) i Sälen över nyår och det var det bästa som hänt mig. 5-7 timmar av ren lyx för fötter som är trötta på vinterkylan. För 35 spänn. Ja tack.

Kram Anna.