Unrecognizable to myself...


Vissa dagar är jag på sånt humör att jag bara kan sitta tyst, blickstill och stirra ut i luften framför mig medan jag lyssnar på riktigt bra musik. Verkligen lyssnar. På varje ton, varje ord. Verkligen insuper hela känslan i låten.

Det ska vara riktigt bra musik. Kvalitet. Inget jävla klubb-hiphop som man kan lyssna på när man förfestar. Utan typ gamla, lugna Bruce Springsteen-låtar och sånt. Ren och okomplicerad, vacker musik. Genialisk rentav.

Idag blev visst en sån dag.

/Anna - snöar in.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0