Bidermans

Jag lovar att man kan utläsa vilka veckor jag har kursavslut i skolan enbart genom en titt i min kaffeburk hemma. Denna vecka ser man snart botten. På fredag avslutar jag nämligen min nuvarande kurs och har då avverkat Textdesign 1 & 2, samt Introduktion till informationsdesign. "Det är lite som speed-dejting det här", för att citera min lärare. 

Nu ska jag ta en sedvanlig eftermiddagskopp och avsluta dagen i butiken. Efter stängning ikväll drar jag, syrran och svägerskan till Kista galleria för att kolla in butiksöppningen av Mango, samt ge vår vän Maggan som styr skeppet en massa lycka till-kramar. Och choklad så klart! Kvällens:

Mål 1) inte shoppa upp hela lönen.
Mål 2) fortsätta uppsatsskrivandet i natt när jag kommer hem.

Alltid spännande att se hur min fantastiska självdisciplin sköter sig...

/Anna. 

Ska ni till Globen nästa helg? Själv ska jag se Grand Prix-dressyren på lördagen med Cissi och förhoppningsvis alla föreställningarna på söndagen. Om det visar sig att min kille är tillräcklig snäll, eller bara gillar mig tillräckligt, för att stå ut med en sån heldag. Time will tell :-)

Cissi hade godheten att alldeles nyss informera mig om att vi, under vår lördagstripp, även kommer få bevittna Briars avskedsföreställning. Så att jag kan börja förbereda min mentalt för en sån grej. Jag som inte kan hålla mig från gråt under en vanlig segerdefilering med min drömhäst kommer nog få ladda med det mest vattenfasta jag har i mascara-väg...

     

/Anna.

Har ni följt debatten kring "tillåten medicinering" vid internationella tävlingar i ridsport som pågått på sista tiden? Imorse röstade FEI-kongressen (beslutsorganet inom internationell ridsport) i frågan, och med 53 röster mot 42 vann den så kallade "progressiva" listan. Vilket betyder att användning av preparaten fenylbutazolidin, fluxinin och actylsalicylsyra från och med den 1 januari 2010 tillåts i internationella tävlingssammanhang.

Preparaten är smärtstillande, och även om det är begränsade mängder som tillåts så fungerar de prestationeshöjande. Vi kommer alltså kunna tävla hästar som egentligen är sjuka och skadade, som egentligen har ont men bedövas för att klara tävlingsmomentet. Vad händer i hästens kropp när den tvingas prestera max under sådana omständigheter? Hur mår den efteråt när preparaten slutat verka?

Och vad gör den nya regeln, som i princip säger ok till doping, för synen på ridningen som sport? Den smutsiga stämpeln känns inte långt borta och en uppdelning mellan ryttare som sätter djurets välmående åt sidan för att med hjälp av de nya reglerna nå kortsiktiga resultat, och de som inte gör det, kommer skapas. Den tillåtna medicineringen är ett fusk som gagnar de som rent moraliskt klarar av att använda sig av det, och som straffar de som inte gör det. Vilket skapar en mycket orättvis sport.

Ni kanske märker vilken inställning jag har till den nya regeln. Jag tycker att det är fel framför allt mot hästarna, men även ur fusk-synpunk för hela sporten och de aktiva. Dessutom sänder det ganska otäcka signaler till barn och ungdomar på väg in i ridningen.

Vissa menar att den begränsade mängd av preparaten som tillåts inte gör det hela värre än om en mänsklig idrottsman tar en Ipren eller två inför en tävling, och att de hästar som tävlar på högsta nivå kan behöa lite "hjälp på traven". Men det som glöms bort i det resonemanget är att idrottsmannen som tar sina Ipren gör det av eget val - en häst har aldrig ett val. Jag skulle vilja se reaktionerna om något organ röstade fram ett beslut om att föräldrar skulle få tvinga sina barn att äta smärtstillande innan t.ex. en fotbollsmatch.

Samtidigt som beslutet röstades igenom i förmiddags bestämdes tack och lov att medlemsländerna får ha hårdare nationella dopingregler än internationella. Så nu är det bara att hoppas på att Svenska Ridsportförbundet inte viker sig i frågan och behåller det djurskydd vi har här idag. På så vis kommer preparaten i alla fall vara förbjudna vid tävlan på svensk mark, och det är ju alltid något. Om inte annat ett ställningstagande.

/Anna.