Bidermans

Har varit sjuk några dagar, därav bloggtorkan. Jag brukar inte vara sjuk. Är ju inte direkt som Fia och Erika som knaprar penicilin som fredagsgodis. Därför passar jag på att däcka av totalt när jag väl får lite feber.

Men nu är jag på benen! Love this day. Har nyligen kommit hem från en sjukt rolig lektion i skolan, solen skiner och jag har en hel (nåväl, halv) ledig och oplanerad dag framför mig. Rapport från stallet säger att hästarna också mår bra. Ametist och Annelie har funnit varandra som handen i handsken och Annelies son Patric har börjat bonda med Donnis - vilket, med tanke på att det brukar vara lättare sagt än gjort, går alldeles strålande.



Sedan har jag ju världens bästa familj, världens bästa vänner och världens bästa bloggläsare som efter det här inlägget nog blir tvungna att spy upp i närmsta papperskorg av all optimism jag pumpar ur mig. Men hey, har man legat i fosterställning och sett repriser av Days of our lives (yes jag har köpt TV!) så är man förlåten en viss livsglädje.

Enda orosmolnet just nu är egentligen att jag börjar jobba igen på måndag. I sig är ju det bara positivt, men medför en gnagande oro kring hur i h*lvete jag ska hinna med allt. Har börjat räkna på saken och upptäckt att 40 timmars skolvecka + 30 timmars jobbvecka inte riktigt ryms på en vecka - i alla fall inte i vår tideräkning. Så ha lite överseende med mig i butiken om jag då och då verkar lite mer förvirrad än vanligt... Jag klarnar så småningom :-)

Nu måste jag killa sambon lite under hakan så att hennes dag också blir en höjdare. Tjing!

/Anna.