Bidermans

Imorgon kväll ska jag laga mat med Maria och Fia. Kanske även med Sinita, Andjela eller andra partysugna vänner, sånt är för tidigt för att veta. Men Maria och Fia, de är bokade. V ska prova hundra outfits, locka varandras hår, lyssna på musik, prata om allt som har hänt i våra liv och skratta som bara vi kan. Sen ska vi gå ut och dansa oss lyckliga.

För en 23-årig kvinna som hängt mer med sin kurslitteratur och sin spångrep än med sina vänner den sista tiden, känns detta lite som julafton.

/Anna.

Ska jag

1) Köpa en bil. Tänk att ha en bil som faktiskt går att starta. Eller i alla fall ta sig in i.
2) Köpa Rozaro och anställa en heltids-mockare till mig och alla andra i stallet.
3) Bygga ridhus.
3) Skicka Ted till Anders Eriksson på utbildning.
4) Köpa några häst- och vingårdar och en lägenhet på franska rivieran.
5) Fly kylan.
6) Anställa Stine som min privata frisör. För att hon är bäst i världen och jag inte är det. På hår alltså.

/Anna - daydreamning.

Lägg till fet ryggvärk också så har ni min tisdagskväll i ett nötskal. Måste köpa riktig skrivbordsstol snart. Köksstolar från Mio må vara fina men är inte anatomiskt utformade för att plugga 7 nätter i rad i - tro mig, jag har testat.

Snart dax för nattens första (som att jag kommer hinna med fler liksom) delmål: Desperate Housewives! Det har både min rygg och hjärna gjort sig förtjänta av.
 
/Anna.

FINALY! Två dagar kvar tills 6 cm råttfärgad utväxt och toppar som jungfruben är ett minne blott. Klipptid kan ju vara ett av de vackraste orden jag vet.

Nu ska jag dra en till kopp av min nya favvo, vaniljthe med sirap, och skriva ännu mer PM. Egentligen gör det inget att jag är begravd i skolarbete och inte umgås med andra tänkande varelser än min dator den här veckan - jag är ändå för vanvårdad för att visas bland folk. 

Men! Ungefär samtidigt som det blir ändring på den saken är jag klar med mina två första kurser. Så det är bara att se framåt :-) Klipptid, klipptid, klipptid...



/Anna.

Igår tog mamsen med sig mig, Sara, Jonas och Cissi på Cats. Att se den är ju liksom en av de saker man måste checka av innan man dör - särskilt om man som jag älskar musikaler. Och jag kan inte säga att jag blev besviken. Mamma som sett den på broadway tyckte att de missat några av de riktigt bra låtarna därifrån men för mig som inte hade något att jämföra med fick den mer än godkänt.

När Malena Tuvung drog av slutet på Memories så kändes det som att jag brast lite inombords. Man kan tycka att låten är lite sönderspelad men hon lyckades liksom göra den ny igen. Och jag satt där med munnen vidöppen och hela kroppen full av låten. Brutal känsloexplosion. Vi snackar inte sån där gråt när det kommer en tår eller två rullandes nedför kinden - vi snackar hulkgråt.

Det coola i hela situationen var att jag inte grät för att jag tyckte att scenen eller låten var särskilt sorglig eller lycklig så att den berörde mig på det viset. Det var enbart för att musiken var så mäktig, hennes känsla i låten så äkta och rösten så otroligt vacker. Och att döma av mamsens och Cissis ansikten så kände de ungefär likadant :-)Grymt.

/Anna.

Min helg har flugit iväg. Det går fort när man har roligt! Lyckligtvis blev den just så rolig som jag hade hoppats på, annars hade kommande tentavecka förmodligen sett ännu mörkare ut än vad den redan gör.

Nu är jag uppryckt! Piggare. Inte ett dugg utvilad, men ändå med ny energi och återfunnen inspiration. I fredags fick jag äntligen tid att träffa lilla Jack och Sinita igen. Vi käkade god lunch på Kaka med Andjela och drog sedan ut på klädjakt i ett regnigt Eskilstuna. Jack må vara liten, men hanterar shopping-situationer med kylan hos ett riktigt proffs. Men med oss som "tanter" kanske man inte hade förväntat sig annat.

På kvällen bjöd pappa och Magda på mat. Vi firade Magda och Cissi som fyllt år, åt utomjordligt god mat, tittade på Idol och pratade i mun på varandra.

Lagbild


Michael Jackson-febern från Idol smittade av sig och Magda moonwalkade ner det väggmonterade barskåpet. Jag skrattade tills jag fick andnöd.

Lördag 13.00 rullade jag, Joel, Sara och Ida iväg mot Sala och Jörgen Westholms gård. Hockeyligan on tour med allt vad det brukar innebära!

Denna gång vankades det förfest hos bästa Westholm som bjudit in oss på rosé, live-trav och sleep over. Såna initiativ gillar vi! Han bjöd även på egenfälld älg men överlämnade själva tillagningen till syrran, Ida "afrikansk dans" Liss och Anton "Bazire" Pettersson. En riktig högoddsare som mot förmodan faktiskt gick in - grytan var gjord på kärlek, en jävla massa vin och smakade ljuvligt.

Efter rundvandring på anläggningen, lite simträning, middag, tårta signerad Fredrik Linder och väldigt trevligt umgänge bar det iväg i hästtransport till familjen Lifberg på fest. Som visade hur man partar på riktigt med överlägsen partyvåningen, Sveriges mest välutrustade hemmabar samt nygrillade hamburgare all night long.

Tack Jörgen, Ina, Leif, ligan och alla andra för 24 välstyrda timmar. Trav-Sverige vet hur man har roligt.

/Anna.

25-årsfest hemma hos Norozi/Jormakka igår. Vi åt libanesiskt tills vi storknade, kastade presenter på Fia, pratade gamla minnen och pumpade hög musik - som sig bör när man är halvvägs till 50!

Det var då jag insåg hur mycket jag saknat dem. I två hela veckor, vilket i vår värld klassas som en evighet, har jag jobbat, pluggat och stallat så mycket att jag inte haft tid att uppdatera mig på alla galenskaper de har för sig. Och igår, mitt i allt kackel, internskämt och gapskratt, hajade jag plötsligt till över hur bekant allting var. Hur skönt och bekvämt och hemma det kändes. Jag har saknat samförståndet, jargongen.

Säkerligen var det mycket det som gjorde att kvällen blev så grym. För det blev den. Nybron var omstajlat, snyggt och fullpackat med underbara människor. Stämningen var på topp. Och vi var på topp :-)

Det är för himla härligt att leva!

/Anna.

Syrran: "Har du bloggtorka eller?"
Mamma: "Har du bloggtorka eller?"
Cissi: "Har du bloggtorka eller? 

Jag har helt enkelt inte haft tid. Har tillbringat en Kriteriehelg med Hockeyligan i Stockholm, pluggat ihjäl mig och haft lite svårt att slita mig från myset i soffan. Min blogg - min definition av giltig frånvaro :-) That's the way it is! 

Fast egentligen har jag inte så mycket vettigt att skriva. Det har nämligen blivit mörkt och kallt och höst. Vardag igen. Hur mycket jag än försöker motarbeta det och behålla den spontanitet som råder på sommaren så lugnar jag ner mig när den här tiden kommer. No more uteserveringar och grillkvällar - nu är det skolan som tar koncentration, jobbet som tar kraft och hästarna som tar tid att sköta. Det är fan inte konstigt att man blir trött och hittar tillbaka till soffan.

Nu ska jag begrava mig i en uppsats så att jag sen kan släppa allt vad måsten heter och ha en riktigt rolig helg. Discobowling (så jävla retro) och födelsedagsfirande av Fia står på schemat så den är good on paper i alla fall! Sedan blir ju själva utförandet, som alltid, vad man gör det till...

/Anna.