Bidermans

Tillbaka framför datorn efter en tre dagars-helg. Den har på sätt och vis varit ganska lugn - inget plugg och inget jobb - men det känns ändå som att jag gjort mycket.

I lördags var jag och Joel kulturella. Big time. Drog på mig svarta favvoklänningen, Jimmy Choo-pumpsen och åkte upp till Kungliga Operan i stockholm på en liten eftermiddagsföreställning. En lördagsaktivitet som inte direkt hör till vanligtheterna i mitt liv. Vi såg premiären av en italiensk opera som hette Norma. Väldigt, väldigt mäktigt. Och dramatiskt. Så pass att jag liksom glömde världen utanför och satt där med munnen vidöppen i tre timmar och inte hade en tanke på att jag såg ut som en levande fågelholk. Så brukar jag se ut när någonting varit väldigt bra. Så utan att veta ett skvatt om italiensk opera kan jag i alla fall konstatera att jag förmodligen tyckte om det jag hörde och såg.
 
Resten av helgen har handlat om hästarna som vanligt. Och lite om god mat också. Som vanligt :-) Men framförallt kliver Brunis och Millie på i livet. Brunis agerar i de flesta situationer mer som en 15-årig valack än som den 1½-åriga hingst han är. Så man får väl säga att han tar de stora kliven. Millie går lite hit och lite dit, men faktiskt mer framåt än vanligt på sista tiden. Vi har gått lite back to basics eftersom hon har sina trotsiga dagar, och det verkar ha varit ett lyckat koncept. I nuläget håller vi på att vänja henne ordentligt vid ryttare. Rutinerad som man är har man naturligtvis skickat upp killen första gångerna. Eftersom Joel totalt saknar dödsångest, och jag är bäst på att HÅLLA I longeringslinan så har det visat sig vara en lyckad kombination :-) Återkommer med fler rapporter i ämnet under veckan!

Kram Anna.